kimzy

Borde väl stänga ner den här bloggen känns det som... Har ju knappast varit så flitig dom sista månaderna ;-)
Alla som har varit i min närhet vet ju att jag varit frånvarande på alla plan.. då inklusive på cyberplanet....
Men jag har trogna små själar som tålmodigt suttit och väntat vid utkanten av mitt kaos. Hur mycket kan man egentligen begära av sina vänner och hur mycket är man berättigad att kräva?
Tjänster och Gentjänster kanske? Neee, det är en för snäv linje att gå...

^^^^^^^^^^^^^^^^^^

Man borde sätta större värde på allt som tas för givet.... Det kan vara så små till synes obetydliga minuter av händelser/ minnen.... Men när verkligheten slår till som ett knytnävsslag är det som om allt det vardagliga och den där förbannade löpande band- principen som får dagarna, veckorna, månaderna att gå.... Då helt plötsligt vaknar man upp och inser att det är det som allt handlar om.. Äta, sova, andas, jobba, skita, dö?????? Näää, världen kan inte vara så grym...... Jag vägrar löpande-band-principen....!!!!

Man skapar sig en trygghet med hjälp av rutiner.... Wild n Crazy perioder uppstår liksom Brist-på-spontanitets-attacker (kommer förr eller senare..... Oftast förr.... och ibland olägligt... kan hända att dom blir direkt livsfarliga när dom slår till)
Visst, man ska aldrig nöja sig med att bara vara nöjd... Man ska ha det bästa av det bästa....
Det jobbiga är att ta reda på vad som är det bästa.... Vem vet det? Vet jag? - Åhhhh nää... Jag har nog inte så stor koll på det
- Ska man utgå efter alla dessa förbannade attacker och fix idéer man får, ja då vetifan vart man skulle hamna.... Förmodligen så skulle man nog hoppa över allt efter äta, sova, andas och landa direkt på Dö- stavelsen.... Och inte fan är ju det Det bästaste för en....
Kanske man bara ska nöja sig... Så länge man kan utföra allt efter den där löpande- band- principen trots att det verkar trist och fruktansvärt grådassigt...

Men det är nog det som kallas Trygghet....